Gröna sköldpaddor parar sig inför våra ögon i George Town på Ascension

Idag har vi vandrat kring längs Long Beach och sett de gröna havssköldpaddorna kippa efter andan under parningslekarna. Under kvällens mörka timmar kommer honan upp på stranden, gräver en grop och lägger cirka hundra ägg. Om cirka två veckor kläcks äggen och racet mot havet tar fart.

Ja, det är okej att klappa sköldpaddorna när det lägger ägg om man först tålmodigt väntar på att de långsamt tar sig upp ur vågorna, krälar sig långt upp på stranden och gräver en stor grop. Det tar ett bra tag. Inte alla orkar hålla sig vakna.

Allt är OK

Jag har nog fuckat lite med adminData så sorry alla som följt oss.

Vi är nu på den där pyttelilla ön mitt i Atlanten.
Vi har korsat Ekvatorn och upptagits i Kung Neptun sold.

Det har som ni kanske förstår varit lite skakigt men ALLA är OK and rocking.
Bilder och annat i morgon och vidare.

Kärlek från oss (The Atlantic Crew) till er (soft shells).

Slut på lut och delfinshow

Så, nu äntligen är vi framme på Ascension. Eller ‘på’ är inte riktigt korrekt uttryckt eftersom vi ligger för ankare någonstans i hamnen, tror vi. Det var nämligen kolsvart när vi kastade vårt ankare.

Det var varit lite strul med ballasttankarna och en del motström därför har resan mellan Kap Verde och Ascension tagit några extra dagar och nätter. Vinden blåste till en början från rätt håll, sen la den av för att vrida till motvind där av toklut utan ballast. Vi har haft durken som vägg och sovit på väggarna.

Medan vi hovrade runt strax utanför Ascension, för att tappa diseltanken på kondensvatten för att kunna starta motorn, fick vi ett varmt och överraskande välkomnade av ett gäng delfiner som busade kring båten. Finare än på Kolmården – och gratis!

Nu firar vi med Sprite, sega rågrutsmackor med makrill i tomat toppat med majs. Bildbevis kommer. Imorgon bitti förväntar vi oss att Port Control kommer med nybakade scones eftersom de av nyfikenhet ville veta hur många vi var ombord när Jeppsson frågade var det var okej att kasta ut ankaret.

Go’ natt, vi ser fram emot en hel natts sömn.

Dan efter dan eller från julgröt till aftonstjärna

Jul är spännande för jul (eller andra högtider av den digniteten) konstituerar många av våra formuleringar om vilka vi är och varför. Om vi tar bort dessa referenspunkter ter sig världen läskig, okänd och ganska hotfull. Om jorden skulle gå under i morgon tror jag de flesta svenskar skulle fira antingen jul eller midsommar en sista gång, med familjen (hur den nu är definierad). Sen skulle alla försvinna i intigheten i en kaotisk blandning av Lars Norén och Ingmar Bergman. Nå, jag tror ni förstår. Jul var så klart väldigt lyckad, men inte som hemma. Ni har nog sett bilden på julgran på Journeymans blogg. Klappar var det många. Vi fick till och med Julgröt! Men som hemma var det inte. Och för vissa är sånt okej. För andra skapar det slitningar mellan verklighet och fantasi. Sen är det ju alla ni som är där och alla vi som är här.

Vissa tvingas till läxläsning på självaste julafton

Det är samma sunkiga och lätt ingrodda individer som är kvar runt en så här dan efter dan. Men i dag kan vi i alla fall spela schack eller Fia med knuff. Spel med magneter. Spel med små plastpruppar som kan ramla bort och bli ofullständiga får ligga orörda tills vi ligger i hamn liksom spel med massa pappersplappar som kan blåsa bort eller bli fuktskadade. Det senare kanske får ligga kvar ännu längre. Jespers nya vindekanteringsutrustning får nog ligga tills den blir äldst i kommun…….. Men efter kryssande förutsättningar så exekverades julen med excelens. Så hur är då förutsättningarna.

Ja, vi seglar runt lite här på Atlanten. Just nu mot vinden, vilket innebär en hel del vind i håret i en lutande tillvaro. Några felgrepp i navigationen och lite andra små missöden har gjort oss försenade. Efter snart 10 dagars segling börjar våra kroppar känna av att det var länge sedan vi hade fast mark under fossingarna.

Våra näsor förtäljer att det var många sjömil sedan en riktig dusch fanns i närheten, eller som Sixten uttryckte det när jag satte mig bredvid honom. -Du luktar vinäger. Den har jag inte hört förut. Mona luktar enligt Ingrid ”ärtor”, och Ingrid tycker inte om ärtor och inte heller att de luktar gott. Journeyman saknar ett rejält soltak för sittbrunnen så klädseln har gått från tanga till burka. Sixten dras med sin variga tå och Mona lyckades stoppa en fallande vinägerflaska med pannan så hon kunde inte använda sin pannlampa i går, den lyste alldeles snett och vingligt eftersom den fick sättas på sidan av skallen. Någon gång under tisdag, er första arbetsdag efter jul, beräknar vi vara framme på Ascension. Jeppson steker sig som värsta Ranelid, gissar at det är för att impa på kommande besättningar och för att stila på bilderna.

Lisa har blommat upp lite sen hon beslutade att ta sig en funderare om Ascension är sista anhalten. Jag vill, jag vågar, jag kan ni vet. Sen är det lite soleksem, lite solbrännor och lite andra småblemmor.

Maten är som alltid förstklassig, men vi har grävt oss djupt ner i konserv lådorna. Fast det blev en underbar fruktsallad i går, med Ekströms vaniljkräm (som gick ut i somras).

Många av oss har träsmak i ena skinkan eftersom lutningen gör att man sitter lite konstigt. Lutningen är emellanåt så kraftig att relationen vägg/golv löses upp lite och allt blir en 90 graders fåra i mitten. De som inte sover i slafarna sover i någon av dessa sprickor som uppstår. Mona, Peter och Martin har ett rullande schema i vår vaktgång. Första passet är 19:00 och tre timmar framåt. Fem pass per natt där det sissta passet slutar 10:00. Passet mellan 01:00 och 04:00 kallas glidarpasset för då har man endast det passet den natten. Jesper ligger i hundkojan och övervakar våra misstag. Man kan var säker på att om man inte sköter sig så kommer en barsk åthutning farande precis innan man hunnit reda ut situationen. Uppbyggligt för själen.

De yngre gottar sig lite olika pyssel som famnar både skola och pyssel. Alla har uttryckt hemlängtan, träsmak, leda, på sitt aldeles personliga sätt. Sixtens är som vanligt att vara tyst i en bok. Och ibland säger han ”jag saknar Kalle” Tillbaka till verklighet och hur Julen ombord på Journeyman faktiskt såg ut. Julgröt av havregryn till frukost. Med mandel. Med Bobs lingonsylt i klämmflaska. Alla åt. Alla blir gifta. Sen var det Julklappsspelet. Ett spel Mona har hittat på och som resulterar i att Ingrid får alla fina presenterna och alla andra blir utan. Jesper fick nagellack i och för sig och vindekanteringsutrustning. Nåja, på båten var det en väldigt lyckad aktivitet (fastän Mona och Ingrid fuskade). Lisa hade preppat en ”pläjlist” med julsånger som pumpade i anläggningen. Som traditionell jullunch blev det majskolvar och som efterrätt fruktsalladen som nämnts ovan. Någonstans här ringde Sara via satellit. Megasuccé.

Jultomten passerade förbi men i något förvirrat tillstånd. Hade nog tagit fel på mast och skorsten och efter 28 meters kravlande var han nog helt förvirrad. Båten var nerlusad av julklappar på massor av olika ställen. Dessa högar av klappar dök upp under dagen. Kaotiskt men lyckat. Både i dag och i går har medskickade bilder av er där hemma varit i flitigt bruk. Tack, ni behövs för oss. Till middag blev det Tortilla med Spanska korven.

Juldagens bloggare heter Martin och svor just över Telias sopiga täckning.

En dag mitt i

Så här efter att ha sett dagens delfinstimm och i väntan på mat som på nåtgot mystiskt sätt färdiggörs i kabyssen (Jesper och Peter) passar jag på att klämma i väg några rader.

Vi har förberett oss för att ansöka om upptagande i Kung Neptuns hov.
Som sig traditionen påbjuder har vi genomfört våra prov.
Första delprovet var att utföra en Neptuns surf på en våg.
Som det ser ut just nu enligt Neptuns adjunkt så har vi samtliga klarat av den delen.
Sedan skall vi uppvisa en knop var.
Det får inte vara en råbans eller en stopp-8a.
Faktum är att det har färdigställts en ansenlig mängd knopar av flinka fingrar så jag tror vi kommer att klara av den delen också.
Så i natt vid passagen av ekvatorn så hoppas vi att alla bli döpta och får våra titlar som vi själva har valt godkända.
Vissa är mer kreativa och andra mer pompösa.


Mona snejsade ihop en smoothie som var gudomlig till frukosat.
Bananerna som alla varit gröna har under natten slagit om till gult och vissa har till och med börjat bli lite bruna.
Man får äta så många man vill.

Min favoritpryl ombord

Självklart har vi packat för många prylar och för mycket kläder och en hel del kommer komma hem helt oanvänt. Vi har alla våra favoritprylar ombord.

Peter: – Det är min iPod som är fulladdad med ljudböcker. Hittills har jag lyssnat igenom Willhelm Mobergs böcker om svenskarna som utvandrade till Amerika.

Sixten: – Utan tvekan är det pannlampan. Solen går ner redan vid sjutiden och den är oumbärlig när jag ägnar kvällarna åt tjocka fantasyböcker om drakar. Den värsta prylen är nog matteboken.

Jesper: – Hm, jag har ju ganska många prylar ombord men det måste vara den där gripklon som jag impulsköpte på Clas Ohlson för 50 spänn utan att veta vad jag behövde den till. Den har räddat mig otaliga gånger, senast i Mindelo när vi skulle montera tillbaka rodret och någon (no names) tappade en rostfri bricka ner i roderinfästningen. Lätt fixat med Clas Ohlsons girpklo.

Ingrid: – Det är mina gosedjur för att dom är gosiga och jag gillar gosiga saker som är gjorda av tyg. Precis som Sixten gillar inte jag heller matteboken.

Martin: – Flytvästen släpar jag runt som en snuttetrasa. det spelar ingen roll i vilket hörn jag ligger i fosterställning när jag hemsöks av sjösjukan, flytvästen ligger alltid på mindre än en armlängds avstånd.

Lisa: – Vilken svår fråga. Tidigare under resan har det nog varit den svarta spyhinken men nu när jag inte längre mår lika illa är det nog min iPod som är laddad med bland annat Sagan om ringen. Eller kanske det är min kudde med det gröna örngottet som jag har släpat från Sverige

Hampus: – Det beror på hur jag mår. Emellanåt är det åksjukebanden men oftast är det, det rosa DS-spelet som vi har fått låna av Saga som är Ingrids kompis. I Mindelo laddade jag det på Internetkaféet med ett nytt roligt spel. Först råkade jag ladda hem en kinesisk version och fick gå tillbaka och göra om och göra rätt…

Mona: – Egentligen är det inte min pryl, men på nätterna när jag styr och stirrar in i kompassen har jag Ingrids MP3-spelare som sällskap. I natt lyssnade jag på “Bröllopsmix 1” från Sara och Stoffes bröllop. Tack Stoffe för ett lysande blandband.

Knölvalsspotting

Fjärde dagen till sjöss på etappen mot Ascension. Vi seglade drygt 600 sjömil innan vinden svek och vi satte på motorn. Totalt har vi tagit oss cirka 750 sjömil, dvs snart halvvägs. Vi befinner oss på femte breddgraden norr om Ekvatorn.

Igår var det Ingrid som bestämde vad vi skulle äta till middag och kockarnas kock serverade de mest fantastiska köttbullar vi smakat med spagetti och härligt vitlöksdoftande tomatsås. Helt enligt Ingrids beställning.

Idag till lunch serverades vi Martins berömda Fattiga riddare, vilka serverades med tillbehören lingonsylt, honung, socker och guajavasylten som vi köpte på marknaden i Mindelo. Alla kunde välja sin favorit eller favoritkombination.

Vi får hoppas att det snart blir napp på kroken som släpar efter båten från gryning till kväll eftersom det snart är slut på färskt sovel.

Jesper har ett enormt tålamod pojkarna Hauffman och deras högstadiestudier. Men när Hampus slarvar med ekvationen eller Sixten glömmer d3t franska verbet han just slog upp, då slår pedagogen dem i huvudet med boken. Så kallad atlantiskt inlärningsmetodik.

Efter lunch stannade vi båten, kastade ut en tamp att hålla i för att inte försvinna på havet och badade i det 27,99 grader varma vattnet (för att vara exakt. Tack Ocean Searchdatorn) Vi passade också på att tvaga oss, vissa under protester förstås. Vår mest ordningssamme matros Peter har till och med tvättat kläder idag.

Ingrid hittade kuvertet från sin bästis Ebba, som skulle öppnas på havet. Det innehöll ett kärt brev och ett par fotografier. Genast skrev Ingrid ett svar som ska postas från Ascension.

Men dagens stora höjdpunkt var valarna som simmade i flock cirka hundra meter från båten. Vi tror att det var knölvalar. Ett fågelpar har cirkulerat kring båten. Våra ornitologiska kunskaper är inte tillräckliga för att avgöra vad det kan vara förs sort. De är mörka (bruna, grå eller svarta?) på ovansidan och vita på magen och undersidan av vingarna. Martin tippar att de är 50-60 centimeter mellan vingspetsarna.

Lisa mår inte illa längre 🙂 men har haft ont i huvudet istället 🙁 Det är varmt och diseldoftande ombord. Vi har lirkat i henne litervis med vatten, resorb och några bananer och lite piggare har hon blivit fram mot eftermiddagen.

Det vankas kyckling med succini och tomat till middag förstod jag när jag överhörde kockarna Peter och Jeppson nyss.

Nu längtar vi efter vind, gärna från rätt håll, så vi kan sätt segel, slippa motorbuller och doften av diselavgaser.

/Mona, todays blogger

Ett nytt hopp

Så har alla mer eller mindre kravlat sig ut ur sjösjukans erbarmlighet.
Gårdagens kväll avslutades med en ljuvligt vitlöksstekt tonfisk med kassava och potatis.

Maten intogs medan solen gick ned och färgade molnen rosa.
Första passet seglade Martin och Hampus allt under stjärnornas sken och i sällskap med hoppande delfiner och en nyvaken Sixten.
Marelden ritade en gata bakom båten och lyste upp rodren när de skar genom vattnet.
När Mona och Ingrid tog i sin vakt hade stjärnorna blommat ut och målade himmlen vit.
Sömnen slöt oss alla till sig när det begavs och i morse så var samtliga rosiga om kinderna (inte blekglåmiga) och pigga på halvgammalt bröd och pålägg.

Dagen har förlupit i läsandets ock kontemplerandets tema avbrutet av en raw-food sallad kryddad medelst salsa-schää, en pikant detalj vi tagit med från Cap Verde. I salladen strimlades lite spanska korvar.. Delar av tillagningen liksom diskandet sker nu för tiden på akterdäck. Så även de sjösjukebenägna kan delta.Diskandet har rationaliserats till medelst högtrycksspruta som fördisk, även detta på akterdäck.

Tyvärr hade vårt bönföråd samt en del av apelsinerna förvarats i plastpåsar med det självklara resultatet mögel och/eller jäsning. I kylskåpet har en eller flera mjölkpaket exploderat och blandat sig med kondensvattnet. MUMS för en sjösjukemalaj att torka upp.

Solen har den goda smaken att komma upp till vänster om båtet (babord på sjöspråk). Eftersom vi seglar nästan rakt söder ut så går solen i skugga vid tolvtiden bakom seglen. Martin och Mona har börjat veckla ut sina bleka lekamen i eftermidagens sol som belyser aktersta delen av båten där man styr.

Dagens mest intelektella diskussion har nog varit ”hur luktar vi egentligen” men den avslutades när vi började komma fram till hur vi skulle försöka avgöra just detta. Ingen av diskussionsdeltagarna var redo att göra handling av orden. Och det skall vi kanske vara glada för.

Vi har även haft ett kort besök av delfiner under dagen. Färre än räknat med men de blir nog mer av den saken skall ni se.

Flitens lampa tänds med ojämna mellanrum och skolarbetet fortskrider kontinuerligt men lite ostrukturerat. Är man sjösjuk slipper man, är man inte sjösjuk får man göra lite mer. Är Mona ledig blir det Spanska, är Jesper blir det Franska och däremellan blir det matte och metrologi.

Det är lätt att göra en sammanfattning; en perfekt natt som fortsatte in i en perfekt dag.

Lite av dagens mer udda händelser.
Ingrid skrev och skickade en flaskpost på Engelska.
Lisa har styrt några timmar.
Martin har torkat sur mjölk i kylen.
Ingrid äter massor av frukt.
Peter har tvagat sig i havet.

Vi saknar er där hemma IBLAND, men för det mesta så klarar vi oss med oss själva.